:)

fyll inte livet med år
utan åren med liv!

Jag älskar känslan jag känner i min kropp nu. Jag känner ett slags välbehag. Samtidigt en oro för en människa som blivit en god vän till mig. Jag vill finnas där, ge stöd och jag hoppas det finns en chans att det stödet blir mottaget.

Jag undrar så vad det ska bli av mitt liv. Jag tror ändå på det. Att en chans finns. För mig, för mina vänner och för oss alla egentligen. Huvudsaken är att man mår bra. Det önskar jag alla, till och med dem som gör mig illa.

Jag lever och jag känner att jag lever.