Nu har jag tänkt klart för denna gång.

Jag hatar mig själv när jag tänker.

Tack.

Det är bara text.

Meningslöst och tråkigt.
Trist, trist, trist.

För mycket tankar och för lite ord.

För dåliga ord.
För ett spel vi ständigt spelar.

Vi som glöms
och dem som glömmer.

och vi kan påverka så
men när man känner sig så grå
vad ska man göra då?

"jag kan glädjas åt det lilla och komma ingenvart"

Det är dem du tycker mest om som också kan göra dig som mest ledsen.
sedan är det dem du tycker om mest som kan göra dig som mest glad också.


Jag är ingen stenvägg som kan dölja vad jag känner.
Och vet ni vad?
Det är jag egentligen glad över!

Tillägnat AH

jag minns när vi dansade på bröllopet
jag minns då du sa att du inte var förvånad över att jag lyssnade på Håkan Hellström
på grund av mina converse.

jag minns hur jag rymde med dig till Råneå
jag minns vår första kyss i en soffa där
till någon kass film som jag inte minns något av

jag minns när vi kysstes i södra hamn
sedan bjöd du mig på bio
jag minns när vi satt på bryggan
och vad spännande allting var

jag minns när du visade utsikten från din balkong
jag minns när vi åkte omkring i din epa och jag skämdes så

jag minns när jag höll din hand på stan
hur stolt jag var
över att få gå med någon som du!

jag minns hur du lyste i mina ögon
jag minns ditt vackra leende
som var det allra finaste med dig
jag minns hur jag ville att du skulle le mer

jag minns hur du fick mina vänner att skratta
jag minns hur jag planerade barn och bröllop, bara för att det var du
jag minns hur du blev min idol och förebild
jag minns bara det vackra med dig


Sedan dyker du bara upp en dag, efter nästan tre år och vinkar till mig med din speciella hälsning. Du kände igen mig, jag kände igen dig. Trots allt ont du orsakat mig, hamnade jag bara i chock och jag minns bara det som var vackert med dig.

Detta är jag.

Jag vet att det kan verka töntigt men jag saknar de kvällar & dagar då vi skrev på msn i flera timmar. Jag tyckte om det, det kändes som om vi hade så mycket att prata om. Vissa förändringar gillar jag inte alls och jag kan bara säga att jag saknar både det och dig. Det var trevligt.

"jag känner hon som aldrig sneglar på nån annan"

Fjällen var fint.

Det är underligt hur befriad jag blir av att resa bort. Jag behöver egentligen inte tänka på allt här hemma. Men det gör jag ändå ibland. Däremot känner jag mig så helad då jag återvänder. Jag saknar sällan Luleå men jag saknar mina underbara vänner. Idag har jag umgåtts med Johannorna. Det var underbart. Jag har saknat er.

Tid och avstånd. Det läker de sår vi bär. Tack och lov.

Det är som om tankarna i mitt huvud
är förbjudna att skriva ned nu för tiden.

Jag vet inte vem som äcklar mig mest.

Dig, för hur du snackar om tjejer

eller mig för att jag var så korkad och köpte allt.

Suck.

Tänkvärt.

"Du är med män för att du behöver dem, jag är med män för att jag vill ha dem!"

Citat Edie, Desperate Housewifes