jag minns när vi dansade på bröllopet
jag minns då du sa att du inte var förvånad över att jag lyssnade på Håkan Hellström
på grund av mina converse.
jag minns hur jag rymde med dig till Råneå
jag minns vår första kyss i en soffa där
till någon kass film som jag inte minns något av
jag minns när vi kysstes i södra hamn
sedan bjöd du mig på bio
jag minns när vi satt på bryggan
och vad spännande allting var
jag minns när du visade utsikten från din balkong
jag minns när vi åkte omkring i din epa och jag skämdes så
jag minns när jag höll din hand på stan
hur stolt jag var
över att få gå med någon som du!
jag minns hur du lyste i mina ögon
jag minns ditt vackra leende
som var det allra finaste med dig
jag minns hur jag ville att du skulle le mer
jag minns hur du fick mina vänner att skratta
jag minns hur jag planerade barn och bröllop, bara för att det var du
jag minns hur du blev min idol och förebild
jag minns bara det vackra med dig
Sedan dyker du bara upp en dag, efter nästan tre år och vinkar till mig med din speciella hälsning. Du kände igen mig, jag kände igen dig. Trots allt ont du orsakat mig, hamnade jag bara i chock och jag minns bara det som var vackert med dig.
onsdag 22 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Va? Har du träffat honom nu, nyligt?
Skicka en kommentar