jag håller på att säga adjö till min barndom.
om några månader flyttar jag hemifrån.
jag rensar ut redan nu, börjar med det.
det är med hjärta och smärta
jag säger farväl till mina tusen saker
mina teckningar
mina barndomsminnen
jag känner tyngden av att växa upp
men samtidigt hur underbart mitt liv varit
och är
inte just nu
men i stort sett
jag ser på bilder på mig själv när jag var yngre
jag var ju söt
varför såg jag inte det då?
varför slösade jag bort så många år på att känna mig ful?
varför slösade jag bort så många tankar på det?
varför slösar jag tankar nu med.
det är kanske fjantigt
men mina teckningar, mina böcker
det påminner mig om en tid
som på många vis var underbar
men som jag inte saknar
eller vill ha tillbaka alls
jag ångrar ingenting
jag är glad att jag fått leva
och att jag får leva nu också
det är skönt att vara ensam ikväll
jag och mina minnen
jag och mina tankar
jag och mitt värkande hjärta
jag behöver nog vara ensam ikväll
det är vinter
det är kallt
jag känner mig inte speciellt glad
men det kommer sedan
snart igen.
vad jag saknar sommaren
jag har kollat i gamla skolkataloger
vad små vi var! högstadiet ni vet.
jag kan inte fatta att tiden går så fort
snart drar jag
äntligen
som jag längtat
jag läste mina gamla dagböcker
och där längtade jag också
jag behöver det här
speciellt nu
jag behöver komma iväg
jag behöver avstånd
jag behöver mig själv
det är ingen annan än jag själv
som kan trösta mig just nu
tyvärr
detta är något jag måste klara ensam
jag sitter och tänker på er jag älskar
på alla fina människor i världen
istället för alla onda
det är hemskt att känna sig ensam
men det gör jag ändå inte just nu
jag känner er omtanke
vi behöver inte prata
inte kommunicera
vi behöver bara vara
jag kan ge er en kram
och ni förstår
det känns bra
tänk att mitt liv snart tar vid
ett nytt kapitel
mina steg in till att bli självständig
och jag älskar vägen dit
men det är jobbigt
otroligt jävla jobbigt
jag är en så otroligt känslosam människa
jag känner och jag tillåter att känna
det gör ont som fan
men det går över
för jag får också känna en sån otrolig lycka
sånt rus
det gör det så värt
nu ska jag
gråta
lyssna
tänka
leva
känna
hejdå vi ses
fredag 20 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fint, Verkligen!
Skicka en kommentar